Regler och undantag

Undantagen bekräftar inte alltid regeln. Ibland blir undantagen så många att regeln helt enkelt upphör att existera. Detta verkar vara fallet med min intention om att vara ledig och vika oktober månad enbart till egna studier. Ja kanske inte uteslutande studier, självklart ska djuren på gården ha sin träning och omvårdnad som vanligt och jag vill också fullfölja de så kallade ”träningspaket” som jag redan påbörjat under hösten men sedan är det enbart studier som gäller… Ja och sedan är det ju min favoritkund som flyttat till Småland som jag lovat att åka ner till en gång i månaden men sedan är det enbart studier… Okej, de påbörjade träningspaketen är ovanligt många just nu och dessutom vill man ju inte tacka nej till de förfrågningar som gäller att få hjälp inför Piets kurs här i november, men sedan… Aha, så detta är enda månaden som jag, utan att behöva åka utanför nordens gränser, kan åka och titta på tränaren som vi fått önskemål om att arrangera kurs med i vår. Sedan är det ju läxan på tränarutbildningen, födelsedagsbarnet i familjen, de ekonomiska uppgifterna som ska lämnas in samt förberedelserna inför den extra insatta kursen med Ellen…

Ja, ni ser! Kanske kan jag i alla fall rationalisera bort bloggen ett tag. Så vi hörs i november eller möjligtvis efter att jag blivit bättre på att sätta gränser :-)

Natträning

Det blev ingen rapport om den gångna helgens kurs idag heller. Utmärkta redogörelser kan istället läsas på bloggar tillhörande Canis-instruktörerna Ann-Louise Ryrvik och Maria Yttermyr samt Malin som går hundskolans tränarubildning. Inte oväntat håller jag med om det mesta som de skriver – Jag har antagligen helt enkelt blivit rejält Canis-indoktrinerad under de senaste två åren ;-)

Eftersom det blivit väldigt lite träning av egna hästar på sistone prioriterade jag ett nattpass på ridbanan istället för det tänkta bloggandet. Kul att se att Silvano var med så på noterna. Till skillnad från när man tränar Julius så får man nämligen ibland antränga sig rejält för att Silvano ska bli så där riktigt taggad i träningen. Att galoppfattningarna just nu är av modellen katapult köper jag gärna, i alla fall för tillfället, eftersom han gör dem med glädje och utan större övertalning. När turen kom till Julius så kunde jag bara konstatera att han var lika pigg och träningssugen som vanligt. Han tar till och med i lite mer än vad han egentligen har styrka att klara av och försöken till samling innebär istället att överlinjen tappas. Jag ska helt enkelt göra ett nytt försök att skicka ut honom med husse regelbundet på skogsprommenader och klättring. Ingen av dem har ont av att utnyttja naturens eget gym lite oftare ;-)

Nu hög tid att sova!