Bloggen har tagit paus

Regler och undantag

Undantagen bekräftar inte alltid regeln. Ibland blir undantagen så många att regeln helt enkelt upphör att existera. Detta verkar vara fallet med min intention om att vara ledig och vika oktober månad enbart till egna studier. Ja kanske inte uteslutande studier, självklart ska djuren på gården ha sin träning och omvårdnad som vanligt och jag vill också fullfölja de så kallade ”träningspaket” som jag redan påbörjat under hösten men sedan är det enbart studier som gäller… Ja och sedan är det ju min favoritkund som flyttat till Småland som jag lovat att åka ner till en gång i månaden men sedan är det enbart studier… Okej, de påbörjade träningspaketen är ovanligt många just nu och dessutom vill man ju inte tacka nej till de förfrågningar som gäller att få hjälp inför Piets kurs här i november, men sedan… Aha, så detta är enda månaden som jag, utan att behöva åka utanför nordens gränser, kan åka och titta på tränaren som vi fått önskemål om att arrangera kurs med i vår. Sedan är det ju läxan på tränarutbildningen, födelsedagsbarnet i familjen, de ekonomiska uppgifterna som ska lämnas in samt förberedelserna inför den extra insatta kursen med Ellen…

Ja, ni ser! Kanske kan jag i alla fall rationalisera bort bloggen ett tag. Så vi hörs i november eller möjligtvis efter att jag blivit bättre på att sätta gränser :-)

Natträning

Det blev ingen rapport om den gångna helgens kurs idag heller. Utmärkta redogörelser kan istället läsas på bloggar tillhörande Canis-instruktörerna Ann-Louise Ryrvik och Maria Yttermyr samt Malin som går hundskolans tränarubildning. Inte oväntat håller jag med om det mesta som de skriver – Jag har antagligen helt enkelt blivit rejält Canis-indoktrinerad under de senaste två åren ;-)

Eftersom det blivit väldigt lite träning av egna hästar på sistone prioriterade jag ett nattpass på ridbanan istället för det tänkta bloggandet. Kul att se att Silvano var med så på noterna. Till skillnad från när man tränar Julius så får man nämligen ibland antränga sig rejält för att Silvano ska bli så där riktigt taggad i träningen. Att galoppfattningarna just nu är av modellen katapult köper jag gärna, i alla fall för tillfället, eftersom han gör dem med glädje och utan större övertalning. När turen kom till Julius så kunde jag bara konstatera att han var lika pigg och träningssugen som vanligt. Han tar till och med i lite mer än vad han egentligen har styrka att klara av och försöken till samling innebär istället att överlinjen tappas. Jag ska helt enkelt göra ett nytt försök att skicka ut honom med husse regelbundet på skogsprommenader och klättring. Ingen av dem har ont av att utnyttja naturens eget gym lite oftare ;-)

Nu hög tid att sova!

Ännu en helgkurs är avklarad

Helgens kurs är förbi och jag stjäl mig en liten vilopaus även om jag vet att jag verkligen borde rivstarta med nästa projekt. De flesta deltagarna verkade mycket nöjda och även Ellen var rejält inspirerad efter kursen och ville gärna ha en fortsättning med samma gäng. Ett trevligt facit får man väl lov att säga. Lite synd bara att jag själv tog med mig förra veckans uppskruvade tempo och inte riktigt kunde ge mig ro att sitta ner och prata med alla trevliga människor som var på plats. Jag kände mig mest som en duracellkanin som med ett fånigt leende på läpparna och en överdrivet käck attityd for runt och pysslade på anläggningen ;-) Nåväl, nästa gång ska jag verkligen försöka vara mer avslappnad och ta mig tid.

Nu är det hög tid att jobba igen men jag ska försöka återkomma längre fram med lite mer tankar om själva kursinnehållet.

Stress!

Hästarna står otränade i hagen, hunden klagar över att promenaderna blivit kortare på sistone och det knastar när man går på golvet eftersom dammsugaren och den övriga städutrustingen fått semester. Jag vet att jag har ett 24-timmarsdygn som alla andra men just nu känns det som om någon varit här och stulit timmar. Hur småbarnsföräldrar lyckas få tiden att räcka till är för mig som barnlös ett fullständigt mysterium! Kanske borde jag strukturera mitt arbete bättre eller så borde jag helt enkelt bli skickligare på att ”hålla många bollar i luften” som det så fint heter på platsannonssvenska. En bidragande orsak till att det blir lite för mycket ibland är väl antagligen att jag inte är så bra på att säga nej till intressanta projekt som jag egentligen inte har tid med ;-) Undrar om det finns ett namn på denna att-inte-kunna-säga-nej-åkomma?… Nåväl, nu närmast på programmet står en fullmatad kurshelg med Ellen Ofstad och i början av nästa vecka har jag förutom mina lektioner en viktig deadline. Efter det är det dock verkligen kvalitetstid med min två- och fyrbenta familj som gäller och vem vet, det kanske även kan bli ett blogginlägg med ett riktigt innehåll.

Mer hästlastning

En av mina absoluta favoritbloggare, Ann-Louise, skrev ”Jag tycker att det är bra att du sticker ut hakan och provocerar lite” som kommentar till ett blogginlägg om lastning som jag skrev i somras. Inspirerad av detta har jag bestämt mig för att inleda hösten med att vädra fler av mina åsikter här på bloggen. Jag kanske dock inte blir så provokativ med just detta inlägg utan vill snarare berätta om något som provocerat mig. Här kommer en fortsättning på mitt uttalande om att hästar faktiskt kan tycka om och frivilligt gå in i en trailer.

I Tidningen Ridsport så fanns det en insändare förra sommaren om en, enligt skribenten, otrevlig lastningsmetod som förekommit vid en av landets hästkliniker. Chefsveterinären fick möjlighet att bemöta kritiken och svarade bl.a. med orden ”För att få en häst att gå in i en transport behövs tryck eller att hästen blir ”tvingad”. ”. Jag har full förståelse att det förekommer situationer då tvång behöver användas i samband med att hästar akut måste transporteras till och från veterinären - Det är inte det som jag reagerade på. (Jag skulle dock önska att det kunde finnas ”en Annika” på plats som kunde hjälpa till att utföra denna akutinsats istället för att sopkvastar plockas fram som i det aktuella fallet. Dessa hör absolut inte ihop med hästhantering över huvudtaget!). Nej vad som jag framför allt reagerade på i chefsveterinärens formulering var denna mästrande attityd att hästlastning med nödvändighet måste innehålla element av tryck. Till hans försvar måste jag i och för sig nämna att han faktiskt skriver att det i vissa fall kan handla om väldigt små mängder tryck som ”ägarens kroppsspråk”. Han har dock helt missat att det även går att träna hästar med hjälp av positiv förstärkning…

Jag vet inte vad ni säger, men jag upplever inte att min häst på följande lilla filmsnutt upplever något som helst tvång när han i frihet följer med mig in i trailern. Tilläggas bör att jag absolut inte är någon ovanligt duktig hästtränare. Konfliktfri lastning går att lära sig och är dessutom roligt att träna på!

Gårdens nya härskare

Myggor, myggor och åter myggor. Till och med inne på Konsum kunde man bli myggbiten häromdagen. Jag får erkänna mig besegrad och konstatera att det inte längre är jag som bestämmer när mina hästar ska tränas. De flygande blodsugarna har invaderat trakten så till den milda grad att vi tvingats lägga om schemat helt för alla utomhusaktiviteter här på gården. I kväll var det dock inte så dumt att träningen senarelades några timmar eftersom min sambo hade hunnit hem och kunde vara med. Det har blivit lite för få tillfällen av gemensam hästträning på sistone. I morgon har jag däremot inte möjlighet att vänta till att solen gått ner och myggorna gått och lagt sig (eller vad nu myggor gör på natten). Jag får väl helt enkelt anamma Marias uppmaning om störningsträning, spraya på ordentligt med insektsmedel på hästarna och testa om min hjälpgivning är så välintränad att den överskuggar de surrande irritationsmomenten i luften.