En rapport från vardagen

Jaha då äger vi två vattendunkar mindre. När jag nyss var ute och skulle fylla på vatten i hästarnas hage så lossnade handdaget på den ena plastdunken så att den ramlade till marken med en duns. "Kul lek att ha sönder vattendunkar" sa lekfulla Lusen och knycklade till den andra... Det är kul med hästar som är med på noterna och gillar ens initiativ ;-)

Lusens första vecka

Tiden går fort när man har roligt. Nu har vår lilla inridningshäst varit här en hel vecka. Han verkar mer och mer göra sig hemmastadd. Julius har slutat att hålla honom borta från Silvano och han är nu ännu mer en i gänget än när jag skrev senast. På träningsfronten så har vi tagit det ganska lugnt. Det tar ett tag att "landa" för en liten häst som inte är så väldigt van vid att vara hemifrån. Det är ju inte bara nya kompisar att anpassa sig till utan även nya människor, nya rutiner och till viss del också ny foderstat även om jag försöker att ta omställningen sakta och stegvis (fortfarande går hästarna ute och betar på dagarna). Till saken hör nämligen att parallellt med inridningen så står även viktminskning av Lusen på min uppdragslista vilket inte blir det lättaste. Jag hoppas på att årets grovfoder som det snart är dags att introducera har riktigt låga energivärden. I annat fall så får jag väl göra som förra året, lägga in en betydande del halm i kombination med proteintillskott i utfodringen. Jag vill ju inte kompromissa bort att hästarna får i sig tillräckligt med strå.

Nu har jag dock virrat mig iväg från ämnet, nämligen att rapportera om Lusens träning. För att jag ska kunna träna in olika hjälper från ryggen så underlättar det enormt att ha någon på marken som kan förklara för hästen vad det är jag menar. Så lättförståelig som möjligt vill jag att inridningen ska vara. Walter lägger därför ner en del tid med att förfina kommunikationen från marken så att han kan vara ett stöd för Lusen under den kommande träningen. Jag vill också att själva uppsittningsmomentet ska vara helt odramatiskt, ja faktiskt till och med roligt för hästen. Därför har vi hittills främst arbetat med att göra min uppsittning från en pall så positiv som möjlig. Det är verkligen roligt att se hur Lusens lite skeptiska "jag kan väl stå stilla här bredvid pallen i väntan på att få gå härifrån" nu har börjat vända till "ok, jag kan väl följa med dig en sväng bort från pallen i väntan på att få gå tillbaka till den". Mer lek vid latjolajbanpallen väntar under den kommande veckan. Om det inte blåser för mycket i kväll så planerar jag att hänga lite över honom samtidigt som Walter fortsätter med sina ledövningar. Lite skogspromenader och arbete på långa tyglar (som hans matte redan jobbat en hel del med) blir det nog också inom den närmsta framtiden. På återhörande!

Dag 4 med Lusen

Idag började Lusen skolan och som sig bör så mjukstartade vi. Walter gjorde först lite ledövningar och jag belönade sedan rikligt beteendet att stå stilla vid uppsittningspallen. Lusen reagerade en aning på att ha mig ovanför sig på pallen så vi fortsätter med samma sak i morgon. Jag vill att han ska vara helt bekymmersfri inför alla uppsittningsmoment innan jag börjar insittningen. Han har visserligen fått prova på att ha ryttare på ryggen innan han kom till mig men jag vill inte chansa på att han är OK med detta utan tar allt från början.

Tyvärr såg jag nu på kvällskvisten att han lyckats trampa av sig en framsko så den måste på igen innan vi kan göra någon mer fysisk träning. Lite märkligt eftersom det gått så lugnt till i hagen då jag tittat på hästarna.

Dag 2 med Lusen

Jaha, då var lilla Lusens första heldag här hos oss till ända. Nej han heter egentligen någonting annat men utifall att han vill vara anonym ;) och i analogi med att min häst ofta går under namnet Sillen så får han heta så här på bloggen.

Dagen tillbringades i sommarhagen på lagom avstånd från Julius sura miner. Walters annars så beskedlige häst är just nu väldigt noga med att inte släppa den nya rivalen för nära bästa kompisen Silvano. Det ligger väldigt nära till hands att förmänskliga hästarna när man tittar på spelet dem emellan. Gruppdynamik är komplext även i djurens värld!

Inridningshästen har anlänt

Idag kom unghästen som jag ska rida in. Tittar ut genom fönstret på när han betar tillsammans med gårdens egna pållar. Skönt att ihopsläppandet verkar ha gått bra! Det är dock lite för tidigt att helt pusta ut - Det är verkligen ett stort ansvar att bli anförtrodd någon annans häst. De närmsta dagarna så ska han bara få landa och komma in i gårdens rutiner men jag återkommer med lite rapporter när väl arbetet med honom kommit igång.

Öppen träning på Seglinge

En stämningsbild från helgens öppna träning i arbete på lång tygel. Två lipizzanergrabbar och en camarguetös som gör sig redo. Tack till alla er som kom! Både Walter och jag hade en mycket trevlig dag ute på Seglinge gård

Nu bär det av till Växjö där jag ska undervisa och sedan Kristianstad där jag själv ska gå på kurs, så nu dröjer det några dagar innan bloggen blir uppdaterad igen. Med lite tur så var detta inlägg dock startskottet på ett lite mer frekvent bloggande under hösten. På återhörande!

Äntligen sommar!

Ja, jag vet, jag reagerar lite långsamt ibland men i år känns det faktiskt som om juni bara var en liten uppvärmning eller ett genrep inför den riktiga sommaren. Helger spenderade på kurser i råkalla ridhus och veckor framför datorn har väl gjort sitt till för att få sommarkänslan att utebli. Det här är alltså veckan då till och med jag insett att det är sommar på riktigt. I dag har jag dessutom fått hjälp av diverse insekter att fastställa årstiden. Först bromsar som jagade på hästarna när jag ledde dem från nattens vistelse i sommarhagen, sedan myggor som tuggade på mig när jag drack förmiddagskaffet inne i köket(!) och nyss en liten spindel som utövade någon slags bungyjump fästad i skalmen på mina glasögon. Nåja, nu ska jag smörja in mig och hästarna i insektsrepellerande medel och gå ut och njuta! På återhörande.