Nystart igen

Jaha, då sitter jag här på nytt och undrar var tiden tog vägen. Ett par intensiva veckor med fantastiska hästar, trevliga människor och en hel del jobb är till ända. Äntligen är alltså träningsgrupperna för Piet Bakker igång och jag ser fram emot att följa ekipagens utveckling under de kommande två åren.

Min egen verksamhet har kommit lite i skymundan nu en tid. Det är t.ex. svårt att hinna svara på mail när man tillbringar största delen av dygnen inhyst på en ridanläggning utan tillgång till datorer och andra administrativa verktyg. Jag önskar verkligen att vi på sikt kan flytta hem kurserna till vår egen gård istället! Vissa saker är dock väldigt bekväma när man hyr in sig -Cattis på Johannesbergs fenomenala matlagning till exempel. Nåväl, nu är det kursledigt några veckor så en nystart av mina egna aktiviteter utlovas inom kort.

Jag har även gjort en nystart av bloggandet om Lusen. Nu finns hans bravader att följa i en särskild dagbok som främst är till för de närmaste kring honom. Lämna ett meddelande om du vill ha tillgång till den bloggen så ordnar jag det.

Med förhoppning om att november blir både en bra hästtränings- och bloggmånad. På återhörande!
/Carolina

Roligt med kreativa djur

Jag satt nyss och läste min tidning i allsköns ro när det helt plötsligt dök upp en hund som resolut tog tidningen ifrån mig, sprang ut på gården med den för att sedan glatt svansviftande komma in med den till mig. Brukar man bli belönad för att bära in morgontidningen i huset så varför inte hämta tidningar där man ser dem ;-) Lite spännande att vovve kopplat att det som ger utdelning är att komma utifrån med tidningen. Kanske dags för lite stimuluskontroll på tidningshämtandet.

Ponnyridning på Lusen

Jag har inte riktigt tagit mig tid att blogga om Lusen på ett tag så här kommer en kort uppdatering. Uppsittningsövningarna övergick långsamt till att jag satte mig ner på hans rygg och detta övergick efter några dagar till att han började kånka runt på mig i rörelse. Just nu är det lite av "ponnyridning" här på gården - Walter leder runt Lusen och jag sitter uppe på ryggen och försöker ta över ett kommando i taget. Han startar och stoppar ganska bra för mina röstkommandon men det är även dags att träna in skänklar och tygeltryck från ryggen. Allt medan min tålmodige sambo går med som ett stöd till Lusen i fall att han behöver lite extra förklaring om vad den märkliga människan på ryggen vill egentligen. Hittills har allt gått väldigt lugnt tillväga. Eftersom Lusen är en väldigt sniffande lite pålle så har han såklart luktat in mina ben och fötter som hänger efter sidorna på honom. Som tur är verkar inte doften ha skrämt honom allt för mycket ;-) så hittills har vi klarat oss helt från bakslag i träningen...

Min och Lusens helg

En trevlig helg är till ända. Jag hann visserligen inte ens hälften av vad jag hade tänkt mig men bara att känna sig pigg och kry var en njutning.

Jag har börjat hänga på mage över ryggen på Lusen och det går bättre och bättre. Även pysslandet vid stolen, som ska leda till själva uppsittningen, går frammåt. Han är nu näst intill oberörd när jag lägger mitt ben över ryggen på honom så det ligger inte långt borta att börja sitta på honom. I går kom Lusens matte med en smarrig hembakad äppelkaka och hälsade på. Jag var lite rädd för att hon skulle tycka att vi går lite för långsamt frammåt men hon verkade nöjd så här långt - Kul! Mycket roligt att få involvera henne i träningen lite också. Jag gissar att det inte blir ett lika stort steg att börja rida på sin unghäst om man som hästägare varit med en del under inridningsresans gång.

En rapport från vardagen

Jaha då äger vi två vattendunkar mindre. När jag nyss var ute och skulle fylla på vatten i hästarnas hage så lossnade handdaget på den ena plastdunken så att den ramlade till marken med en duns. "Kul lek att ha sönder vattendunkar" sa lekfulla Lusen och knycklade till den andra... Det är kul med hästar som är med på noterna och gillar ens initiativ ;-)

Lusens första vecka

Tiden går fort när man har roligt. Nu har vår lilla inridningshäst varit här en hel vecka. Han verkar mer och mer göra sig hemmastadd. Julius har slutat att hålla honom borta från Silvano och han är nu ännu mer en i gänget än när jag skrev senast. På träningsfronten så har vi tagit det ganska lugnt. Det tar ett tag att "landa" för en liten häst som inte är så väldigt van vid att vara hemifrån. Det är ju inte bara nya kompisar att anpassa sig till utan även nya människor, nya rutiner och till viss del också ny foderstat även om jag försöker att ta omställningen sakta och stegvis (fortfarande går hästarna ute och betar på dagarna). Till saken hör nämligen att parallellt med inridningen så står även viktminskning av Lusen på min uppdragslista vilket inte blir det lättaste. Jag hoppas på att årets grovfoder som det snart är dags att introducera har riktigt låga energivärden. I annat fall så får jag väl göra som förra året, lägga in en betydande del halm i kombination med proteintillskott i utfodringen. Jag vill ju inte kompromissa bort att hästarna får i sig tillräckligt med strå.

Nu har jag dock virrat mig iväg från ämnet, nämligen att rapportera om Lusens träning. För att jag ska kunna träna in olika hjälper från ryggen så underlättar det enormt att ha någon på marken som kan förklara för hästen vad det är jag menar. Så lättförståelig som möjligt vill jag att inridningen ska vara. Walter lägger därför ner en del tid med att förfina kommunikationen från marken så att han kan vara ett stöd för Lusen under den kommande träningen. Jag vill också att själva uppsittningsmomentet ska vara helt odramatiskt, ja faktiskt till och med roligt för hästen. Därför har vi hittills främst arbetat med att göra min uppsittning från en pall så positiv som möjlig. Det är verkligen roligt att se hur Lusens lite skeptiska "jag kan väl stå stilla här bredvid pallen i väntan på att få gå härifrån" nu har börjat vända till "ok, jag kan väl följa med dig en sväng bort från pallen i väntan på att få gå tillbaka till den". Mer lek vid latjolajbanpallen väntar under den kommande veckan. Om det inte blåser för mycket i kväll så planerar jag att hänga lite över honom samtidigt som Walter fortsätter med sina ledövningar. Lite skogspromenader och arbete på långa tyglar (som hans matte redan jobbat en hel del med) blir det nog också inom den närmsta framtiden. På återhörande!

Dag 4 med Lusen

Idag började Lusen skolan och som sig bör så mjukstartade vi. Walter gjorde först lite ledövningar och jag belönade sedan rikligt beteendet att stå stilla vid uppsittningspallen. Lusen reagerade en aning på att ha mig ovanför sig på pallen så vi fortsätter med samma sak i morgon. Jag vill att han ska vara helt bekymmersfri inför alla uppsittningsmoment innan jag börjar insittningen. Han har visserligen fått prova på att ha ryttare på ryggen innan han kom till mig men jag vill inte chansa på att han är OK med detta utan tar allt från början.

Tyvärr såg jag nu på kvällskvisten att han lyckats trampa av sig en framsko så den måste på igen innan vi kan göra någon mer fysisk träning. Lite märkligt eftersom det gått så lugnt till i hagen då jag tittat på hästarna.