Om konsten att följa sina egna råd

Varför struntar man själv att tillämpa de råd som man så självklart ger till andra?! Ta belöningskvalitet till exempel. Tänk så fascinerande det är att se hur inlärningen hos en hund som slentrianmässigt belönats med torra frolic helt plötsligt accelererar när matte börjar variera belöningen med att till exempel fiska fram smaskig kattmat ur fickan. Trots att jag upplevt denna oerhörda kvalitetsökning i samband med djurträning ett antal gånger så står jag ofta själv av ren lathet och ger mina hästar foderpellets som enda belöning. Hur smart är det på en skala…

En av de tidiga saker som jag klickertränade med min häst Silvano var att apportera koner. Tyvärr hade jag fortfarande tämligen bristande timing när jag började med denna träning och dessutom så kriterieplanerade jag inte så noga så vi kom inte så särskilt långt i träningen. T.ex. så överlämnade han konen till mig endast om jag fanns i närheten. Han joggade gladeligen ut till konen, tog upp den i munnen men om avståndet var för långt till mig så blev han helt enkelt stående med konen dinglande i munnen. Även om jag tröttnade och slutade med apporteringsträningen ganska snabbt till förmån för i ridningen mer användbara beteenden, så fick jag en liten rest av träningen kvar. Jag hade nämligen skapat en häst med en lätt ”konlyftar-mani”. När jag för en tid sedan lyckats glömma bort min hästs lilla egenhet och försökte styra honom runt samma bana av koner som jag passet innan använt till min sambos häst så fattade jag ett beslut - Det var hög tid att träna bort allt detta okontrollerade konlyftande! Min plan var att snygga till beteendet lite och sedan sätta det på röstkommando för att på så sätt bli av med allt spontant bärande av koner. Jag skred till verket helt övertygad om att jag nu blivit en så mycket bättre tränare att detta skulle bli lätt som en plätt. Ack vad jag bedrog mig. Det väl befästa beteendet hade funnit sin form och shejpades inte om i första taget; I alla fall inte av mig. Härom kvällen kom dock äntligen genombrottet. På väg till ridbanan så passerade jag nämligen under våra äppelträd och fick med mig lite fallfrukt i fickan. Det från min sida oreflekterade bytet från pellets till saftiga äpplen gjorde hela skillnaden! Träningsintresset ökade markant och i ett huj hade vi börjat avancera i kriterieplanen. Tänk om man följde sina egna råd, eller i detta fallet kanske snarast hundskolan Canis råd, redan från början. Så mycket lättare det skulle bli då ;-)

Ett litet förtydligande från senast

Å, så pekpinneaktig och förmäten man kan låta☺. Avsikten med mitt förra blogginlägg var inte att försöka skriva någon på näsan om hur man ska tänka kring lastning av häst. Jag menade bara att det är tråkigt att lastning har blivit ett sådant stressmoment för många. Inte minst då det kan bli en så stor prestigesak när omgivningen låter påskina att man inte är en tillräckligt ”bra ledare” om man inte lyckas få in hästen i släpet på första försöket...

Olika mål med att lastträna

Jag pratade i morse med en hästägare och vän som berättade om framstegen i lastningsträningen av sin häst. Det var visserligen inte så att hästen inte gick att få på en hästtransport tidigare, men till skillnad från förut hade det lilla stoet nu börjat gå på transporten helt utan motstånd och stress. Efter att matte hade skyndat långsamt i träningen och lyckats sätta förnuftiga kriterier var hästen nu tillsynes helt lugn och tillfreds med situationen. Härligt att få börja dagen med att höra om så positiv utveckling! Ett smolk i glädjebägaren för hästägaren var dock att personer i hennes omgivning inte riktigt förstod varför hon höll på och jamsade så och lade tid på lastningsträning med en häst som faktiskt redan var lastningsbar. ”Var bara tillräckligt bestämd mot hästen så går den på” är en inte helt ovanlig kommentar i de här sammanhangen… Jodå, visst är det en fördel om man är tydlig i sina signaler och inte gör hästen tveksam inför lastningen genom att vara tveksam och osäker själv, men ”hästen ska in till varje pris - attityden” har i alla fall jag väldigt svårt för. Lastning är verkligen en situation som belyser hur olika synen på hästträning kan vara mellan olika hästmänniskor. Personligen tränar jag inte mina hästar med målet att de ska bli lätta att lasta. Jag lastningstränar för att de verkligen ska tycka om att gå in i en hästtransport!

Dags att träna häst

Ny månad, ny blogg men också ny ridbana! Min lust att skriva det första ordentliga blogginlägget får ge vika för möjligheten att komma igång med hästarnas träning igen. Jag återkommer med rapporter om vad som händer på ridbanan.