torsdag 28 augusti 2008

Ögonblicksbilder

Jag måste önska mig en ordentlig kamera av tomten i år. De halvsuddiga bilderna som jag tar med min mobil gör inte riktigt rättvisa åt de scener som utspelas här på gården.

Efter en jobbig dag med alldeles för mycket telefonerande och e-postande för min smak så gick jag ut för att släppa ut mina hästar i trädgården en stund (ett bekvämt sätt att klippa gräsmattan på ;-). Jag längtade redan tillbaka till måndagens och tisdagens träff på Canisutbildningen då jag och min hund Hannibal fått befinna oss i en härlig ”träningsbubbla” långt bort från alla administrativa måsten. Med tankarna fortfarande ockuperade av fakturor och kundhanteringsrutiner öppnade jag till de ystra hästarna som gjorde ett ärevarv på gårdsplanen innan de slog sig till ro för att beta. Det var då den dök upp - Bilden som jag hade velat föreviga. Min fyrbenta familj i fullständig harmoni! Tre hästar, en hund och en katt som lugnt spankulerade i trädgården tillsammans och påminde mig om hur lyckligt lottad jag är som får leva detta liv i djurens närhet.

fredag 15 augusti 2008

Om konsten att följa sina egna råd

Varför struntar man själv att tillämpa de råd som man så självklart ger till andra?! Ta belöningskvalitet till exempel. Tänk så fascinerande det är att se hur inlärningen hos en hund som slentrianmässigt belönats med torra frolic helt plötsligt accelererar när matte börjar variera belöningen med att till exempel fiska fram smaskig kattmat ur fickan. Trots att jag upplevt denna oerhörda kvalitetsökning i samband med djurträning ett antal gånger så står jag ofta själv av ren lathet och ger mina hästar foderpellets som enda belöning. Hur smart är det på en skala…

En av de tidiga saker som jag klickertränade med min häst Silvano var att apportera koner. Tyvärr hade jag fortfarande tämligen bristande timing när jag började med denna träning och dessutom så kriterieplanerade jag inte så noga så vi kom inte så särskilt långt i träningen. T.ex. så överlämnade han konen till mig endast om jag fanns i närheten. Han joggade gladeligen ut till konen, tog upp den i munnen men om avståndet var för långt till mig så blev han helt enkelt stående med konen dinglande i munnen. Även om jag tröttnade och slutade med apporteringsträningen ganska snabbt till förmån för i ridningen mer användbara beteenden, så fick jag en liten rest av träningen kvar. Jag hade nämligen skapat en häst med en lätt ”konlyftar-mani”. När jag för en tid sedan lyckats glömma bort min hästs lilla egenhet och försökte styra honom runt samma bana av koner som jag passet innan använt till min sambos häst så fattade jag ett beslut - Det var hög tid att träna bort allt detta okontrollerade konlyftande! Min plan var att snygga till beteendet lite och sedan sätta det på röstkommando för att på så sätt bli av med allt spontant bärande av koner. Jag skred till verket helt övertygad om att jag nu blivit en så mycket bättre tränare att detta skulle bli lätt som en plätt. Ack vad jag bedrog mig. Det väl befästa beteendet hade funnit sin form och shejpades inte om i första taget; I alla fall inte av mig. Härom kvällen kom dock äntligen genombrottet. På väg till ridbanan så passerade jag nämligen under våra äppelträd och fick med mig lite fallfrukt i fickan. Det från min sida oreflekterade bytet från pellets till saftiga äpplen gjorde hela skillnaden! Träningsintresset ökade markant och i ett huj hade vi börjat avancera i kriterieplanen. Tänk om man följde sina egna råd, eller i detta fallet kanske snarast hundskolan Canis råd, redan från början. Så mycket lättare det skulle bli då ;-)

torsdag 14 augusti 2008

Försummad blogg

Jahaja, det där med att blogga visade sig inte vara så lätt. Vem vill läsa om tråkiga vardagsbestyr som städning, tvättning och mockning? Att skriva om försummad djurträning till följd av pågående gårdsrenovering är väl inte heller så upplyftande i en djurträningsblogg? När jag sedan väl gör något mer intressant så tenderar jag att uppslukas av det i så hög grad att jag glömmer både tid och rum (och bloggen). Det är alltså vid de tillfällen då jag verkligen har något spännande att skriva som jag helt glömmer bort att göra det.

Så vad har då hänt sedan sist?

  • Silvano har blivit ridhäst igen! Att kalla mig själv för ryttare efter vår nypremiär som ekipage på ridbanan känns däremot inte helt verklighetstroget. Jag kände mig mest som en j-vligt obekväm ryggsäck för Silvano att släpa omkring på. Nåja, lite Pilates eller annan smidighetsträning för matte och några kilo lättare häst så kanske det blir något av oss också…

  • Jag har haft en hel del riktigt roliga lektioner. Det är så tillfredställande att få coacha andra till utveckling! Att det dessutom är fruktansvärt lärorikt att undervisa är självklart också ett plus.

  • Dessutom har jag: Påbörjat en spännande beteendestudie, halkat efter med min administration, tagit några för OHR strategiska beslut, skyfflat ut massor av gammalt mögligt hö från höskullen, haft några dagar av nackont och spänningshuvudvärk, misslyckats med att köpa en telefon, lyckats låna massor av spännande böcker, vaccinerat min hund samt en massa annat som kanske eller kanske inte är värt att nämnas.