onsdag 3 november 2010

Förgiftade signaler

Inspirerad av Jesús Rosales-Ruiz studier av så kallade "poisoned ques" experimenterar jag just nu med negativ förstärkning i kombination med positiv förstärkning (dvs. det fortfarande tämligen vedertagna sättet att "klickerträna" just hästar på). Inte helt ovanligt är att sätta igång träningen av ett beteende med något slags tryck för att sedan övergå till att shejpa med hjälp av positiv förstärkning.

Dagens insikt - Hur bra du är på att kriteriesätta och bryta ner beteendet i små delar är om möjligt ännu viktigare när negativ förstärkning är inblandat. Att kombinera den positiva förstärkningen med t.ex. ett milt indirekt tryck i form av t.ex. din egen rörelseriktning, i jämförelse med t.ex. ett eskalerat tryck av bettet i munnen gör väääldigt stor skillnad i hur hästen reagerar när beteendet väl är befäst och trycket helt borttaget. Man kan tro att när vi väl fått igång beteendet och sedan bara använder positiv förstärkning för att utveckla beteendet så ska inte den inledande fasen ha så stor betydelse men ack så fel det verkar vara... Det tycks helt enkelt inte gå att bortse från hästens känslor i någon fas av träningen.

Jag har mycket experimenterande och funderande framför mig att göra känner jag. Eftersom jag tillhör dem som inte gärna låter mina nybörjarelever inom klickerträning jobba med freeshaping utan vill gärna i början åt den något passiviserande inverkan som tydlig guidning, t.ex. milt tryck, har på djuret, så inser jag att jag går en mycket svår balansgång här.

4 kommentarer:

Maria Y sa...

Fortsättning följer då, jag väntar med spänning! Tror du är något väldigt väsentligt på spåren här! Tror det är en viktig faktor som gör att en del ger upp på klickerträningen innan de kommit i gång på allvar, eftersom de upplever att hästen inte svarar på belöningarna fullt ut.

carolina sa...

Du har säkert helt rätt. Det är först när man upplever den där riktiga "klickerresponsen" som man verkligen förstår den stora skillnaden mellan klickerträning och de mera konventionella träningsmetoderna. Samtidigt finns det också en risk i att skicka hem någon med en häst som på riktigt börjat bjuda beteenden om personen är helt ovan vid klickerträning. Enligt min erfarenhet finns det då en överhängande risk att hästägaren hemfaller åt rejäla korrigeringar för att få kontroll över situationen (för att återkoppla till A-Ls senaste blogginlägg). Svår balansgång... Täta uppföljningsträffar i början eller att låta folk prova med mer erfarna klickerhästar kanske är modellen?!

Åsa L sa...

Hej!

Spännande och intressant att du exprimenterar. För mig som nybliven klickerutövare låter det ganska abstrakt dock. Skulle du kunna ta något exempel från din träning på när hästen verkar minnas och påverkas av den initiala negativa förstärkningen?

carolina sa...

Jag medger att det var ett ganska så abstrakt inlägg ;-). Ska återkomma med mer detaljer när jag har lite mer "kött på benen" men kan ge ett exempel för att förhoppningsvis göra det hela lite klarare. Alla våra hästar stannar fint på röstkommando men kommandot har av olika anledningar övats in på varierande sätt. Åtminstone två av hästarna blev initialt tränade i detta med hjälp av negativ förstärkning.

En av hästarna som jag arbetat väldigt mycket från marken fick röstkommandot installerat genom att jag använde mitt kroppsspråk men ibland även gav ett lätt tryck i grimskaftet som förklaring. När hästen bromsade upp klickade jag och belönade. Jag gick sedan snabbt över till att endast vänta ut rätt beteende för klick och belöning.

Eftersom jag inte visste vad jag vet nu om klickerträning fick en av de andra hästarna i stället följande träning: Han kunde göra halt fint för tygeltryck när han kom till oss även om han inte var så överförtjust i ryttarens hjälper. Jag använde då opraktiskt nog tygeltrycket som han ogillade som förklaring för min röstsignal, klickade och belönade. Även hos honom kunde jag så småningom övergå till bara klick och belöning även om det tog lite längre tid att komma dit med honom.

Halterna är för övrigt något som övades in för länge sedan hos båda hästarna så det är ett beteende som har positivt förstärkts mååånga gånger sedan dess. Trots väldigt lång förstärkningshistorik med positiv förstärkning upplever jag ändå skillnad. Båda hästarna stannar mycket fint på kommandot även om jag kan uppleva något större ”entusiasm” i beteendet hos den första hästen. Det är dock när jag försöker använda halten för att belöna ett annat beteende som jag verkligen upplever skillnad. För den första hästen kan jag på ett effektivt sätt förstärka ett annat beteende med att efter beteendet ge signalen för halt. Signalen i sig fungerar alltså nu som en sekundär förstärkare (på samma sätt som klicket gör). Den andra hästen däremot verkar svara väldigt dåligt på detta. Det finns alltså troligen fortfarande något slags obehag inbyggt i signalen för halt hos den andra hästen trots att det gått lång tid sedan den negativa förstärkningen användes i kombination med kommandot. Detta är förövrigt vanligtvis den mest entusiastiska klickerhästen vi har här på gården så även om denna jämförelse mellan hästarna innehåller många möjliga felkällor så gör den att jag verkligen vill undersöka detta fenomen närmare...

Hm, hoppas att jag nu inte lyckades ludda till det hela ännu mer. Kanske, kanske kan jag vid tillfälle få hjälp att filma detta. Blir betydligt tydligare när man ser hästarna.