En gnällig dag

Solen skiner utanför och hästarna är glada och leksugna. De försöker förgäves påkalla min uppmärksamhet när de ser mig genom fönstret. Själv ligger jag nerbäddad under dubbla filtar med feber och halsont och tycker fruktansvärt synd om mig själv. Kanske är det här självömkandet när jag är sjuk ännu ett av de så kallade manliga drag som jag begåvats med (urusel simultankapacitet är ett annat ;-). Kanske beror gnälligheten helt enkelt på att jag är uppväxt i Kumla. Gnälliga Närkingar är ju ett begrepp som tydligen inte bara syftar på dialekten ;-) Nej, jag får försöka se det hela från en positiv sida, jag är ju i alla fall inte så dålig att jag inte orkar blogga, något jag definitivt inte hade tagit mig tid till om jag hade varit helt frisk och pigg. Skrivbordet och datorn svämmar över med administration som jag borde ta tag i och det har blivit ganska långa arbetsdagar den senaste tiden. Att med gott samvete kunna vila och få lite respit i arbetet är därför på sätt och vis ganska skönt. Det dumma är bara att det måste till en rejäl förkylning för att lägga in lite ordentliga pauser i schemat.