fredag 27 februari 2009

Less is more

Suzanne, som följde min ridutveckling och tränade mig med stort tålamod under flera år, är en av de som verkligen har lärt mig att uppskatta de små, små, detaljernas betydelse. Det var visserligen flera år sedan som vi gick skilda vägar men en del av hennes lektioner följer mig definitivt fortfarande. En av dem var insikten om hur otroligt många onödiga saker som kroppen pysslar med när man sitter på hästryggen. I stället för att vara en bekväm ryggsäck som möjliggör för hästen att röra sig så obehindrat som möjligt med ryttare på ryggen, så sätter viljan att påverka hästen korrekt så lätt krokben för oss. Omedvetna spänningar av olika slag utgör ett konstant bakgrundsbrus för hästen som har den föga avundsvärda uppgiften att skilja på de riktigt fina signaler som vi vill ska betyda någonting och alla andra signaler som vi avger och som vi förutsätter att den ska ignorera. "Utnyttja känslan du får när du är oskadliggjord" var Suzannes kanske lite kontroversiella råd. Är du febrig och trött så orkar du inte påverka hästen så mycket utan du ”åker mest häst”. Fånigt känns det när hästen går mycket bättre än vanligt genom att man nästan inte gör någonting. ”Less is more”. Att masa sig ut till stallet och rida med feber kan så klart vara ett riktigt ödesdigert råd och jag tror att det bara kan ges till sådana som mig som hellre bryter och går och lägger sig på sofflocket än pressar sig särskilt långt fysiskt. Så under förutsättning att jag piggnar till en smula så ska jag försöka utnyttja dagens tillstånd och ta en lugn ”åka häst tur” med Julius. Nu är väl i och för sig ”lugn tur”och hästen Julius sällan helt kompatibla. Vi är båda lite väl förtjusta i att shejpa spontana beteenden och inte världens bästa på att lägga tid på stimuluskontroll. Ett syndrom som jag misstänker att jag delar med fler klickertränare där ute ;-). Risken är alltså att det blir en lugn tur med lite galoppfattningsinslag och spontana voltöppnor med mer… Jag får helt enkelt avlämna rapport om jag nu kommer ut till hästarna. Först ska jag vila en stund till framför någon eftermiddagssåpa på TV. Det är inte klokt vad mycket skräp som visas den här tiden på dygnet. Tänk vad man missar när man jobbar, hi, hi.

3 kommentarer:

Ylle sa...

Ja, "less is more" stämmer verkligen! Jag tycker att Du har alldeles rätt i att vi människor gärna försöker för mycket när vi rider. Bakgrundsbrus var ordet!
En gång i forntiden när jag hoppade, var jag på träning för Maja Hedman. Min trakhener KUNDE hoppa men det blev ofta "helikoptersprång" och ibland tvärstopp. Hon lät oss hoppa en relativt hög bana utan stigbyglar. Aldrig har det gått så bra som då! Jag kunde helt enkelt inte spänna emot, det var bara att sitta och följa..... hälsningar Ylle

carolina sa...

Ylle, ytterligare ett alldeles utmärkt exempel på "less is more"-fenomenet. Men om jag hade försökt med samma sak så kan jag lova att det inte blivit MINDRE inverkan på hästen. Om jag inte klamrat mig fast för glatta livet med både ben och armar och stört hästen i det grövsta så hade jag antagligen hamnat på backen redan innan hindret och då hade det ju inte blivit någon inverkan alls ;-).

Anonym sa...

Hi hi!!!! Ylle