fredag 19 december 2008

Dåligt samvete

Eftersom min sambo jobbat ganska mycket och framförallt sent den senaste tiden så har träningen av hans häst vilat på mig. En uppgift som jag måste erkänna att jag inte utfört så bra. Det har blivit några korta ”slaskträningspass”, mest för motionens skull, efter att jag klarat av träningen för dagen med min egen illbatting Silvano. Igår bestämde jag dock att det var dags för bot och bättring och avsatte ordentligt med tid och fokus även för sambons pålle. Det var det roligaste jag gjort på länge! Han var sååå glad över uppmärksamheten och glömde helt bort mattes knasiga regel att endast frishejpa lösa hästar. Trots att han satt fast i långa tyglar så provade han att bjuda både det ena och det andra. Jag hade fullt sjå att övertala honom om att enkla öppnor efter långsidorna var fullt tillräckligt för stunden. Tillslut gick han riktigt bra i långa tyglar och jag valde att belöna med lite ”frihetsdressyr”. När vi hade tränat på en rad övningar som jag faktiskt hade glömt bort att han kunde, så tyckte jag att det var hög tid att gå in till kvällsfodringen i stallet. Vi hade redan efter passet i långa tyglar överskridit tiden som han brukar orka vara koncentrerad på träningen. Jag öppnade ridbaneinsläppet och ropade på honom men han bara stod kvar och tittade på mig. Det var ingen tvekan om att han ville leka ännu mera! Tala om att förspilla tiden när en så träningsvillig och go häst mest går och skrotar i hagen. Det vore skillnad om det gick att ge honom den stimulans som en stor, kuperad och gräsfylld sommarhage kan erbjuda, men i leriga vintehagar… Jag måste verkligen prioritera min tid bättre än jag gjort på sistone!

Inga kommentarer: