Napoleon berättar...

Napoleon här på gården läste Hunden och kattens dagbok på Ann-Louise blogg. Han log lite åt skämten först, särskilt beskrivningen av hunden tyckte han var på pricken. Sedan kände han att det var läge att ge sina inburade vänner där ute inspiration att kämpa vidare genom att beskriva hur livet kan vara om man är lyckligt lottad eller smart nog att kunna bryta sig loss och skaffa eget. Här kommer hans berättelse:

De förra ägarna hade redan flyttat ut, så när jag redan på visningen bestämde mig för gården så kunde jag flytta in på en gång. En av de avgörande faktorerna var jakträtten på min mark med både möjligheter till småviltsjakt (läs gnagare) och fågel. Det är en trevlig liten gård med två bostäder. I den ena bostaden så finns även rum för min servicepersonal och ett av mina husdjur, hunden Hannibal. I det andra huset så har jag ett av mina favoritsovrum som min inredare dekorerat med rustika läderdetaljer och som följer det hästtema som finns i hela detta hus. Jag har till och med kostat på mig att inreda med levande hästar. Detta kan rekommenderas då de förutom att skapa en trevlig atmosfär bidrar till uppvärmningen. Ordentlig uppvärming är nämligen något jag värderar högt, särskilt i sovrumen.

På fritiden gosar jag gärna med min hund Hannibal som är väldigt trevlig när han är lite trött. Rasta honom får däremot min servicepersonal göra. Det tog ett tag att träna upp min personal men nu kan de både öppna dörren för mig på min signal, servera mig mina måltider när jag så önskar och som sagt sköta mina husdjur, så jag behåller dem tillsvidare...

Ja det här var en liten rapport från MIN gård Stora Kilsjön. Nu ska jag vila lite. Gäääsp!

PS. Jag vet att min personal har egenheten att låtsas som att det är de som är herrar här på gården men eftersom det gör dem lyckliga så låter jag dem hållas. DS.