Min absoluta favoritcowgirl Maria har vid flera tillfällen bloggat om hur kopplingen mellan träningsmetod och förhållningssätt gentemot de tvåbenta eleverna inte alltid går hand i hand. Ett exempel på detta skulle kunna vara att ge massor av instruktioner på en och samma gång till en djurägare som ska lära sig att bara fokusera på ett kriterie i taget.
Personligen fick jag mig själv verkligen en näsbränna på den fronten när jag i helgen var på besök hos en kund och tillika god vän i Växjö för att hålla några lektioner. Vi filade på ett av de moment som hon bett om hjälp med och med vetskapen om att vi inte ses igen på över en månad så måste jag ha blivit lite överambitiös ;-) Plötsligt utbrast hon, likt ponnybarnen hemma på ridskolan, ”nej nu vill jag göra något roligare!”. Innan jag visste ordet av for hon och hästen iväg i galopp mot ett litet uppställt hinder som stod i ridhuset – Snacka om att belöna sig själv. Men när tiden mellan förstärkningarna från coachen tar alldeles för lång tid så har man väl inget annat val än att ta saken i egna händer. Nåväl, jag provade faktiskt sedan att använda hindret lite mer aktivt som förstärkning genom att vid lämpliga tillfällen ge grönt ljus till att få ta ett litet skutt. Självklart hade det dock varit ännu mer värt om jag hade lyckats bryta ner momentet vi tränade på i ännu mindre delmål. Tillfredsställelsen i att lyckas är nog trots allt den bästa förstärkningen för ryttaren. Det kanske är en kurs i TAGteach som borde stå överst på min lista till tomten i år…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar