lördag 21 mars 2009

Behov av stor mängd tryck – En kriteriesättningsfråga

Här kommer en i raden av planerade inlägg som relaterar till kursen med Andrew McLean

Om du t.ex. har en svårlastad häst och akut måste iväg till veterinären så har du kanske inte något annat val än att lägga på ganska tuff press på din häst. Om du gör det så är du förhoppningsvis så vältajmad att trycket försvinner omedelbart när hästen ger rätt respons. Om du däremot ska träna lastning med din häst så tycker jag situationen är helt annorlunda. Genom att ta tid på dig och bryta ner träningen i små, små steg så gör du det lättare för både dig själv och hästen att lyckas. Vi bör helt enkelt, enligt min mening, skapa en situation där hästen så lätt som möjligt kan lyckas med det vi försöker träna den till. Ju fler lyckade försök desto mer förstärkning kan vi ge hästen och det är ju förstärkningen som lär hästen rätt beteenden. Mitt måtto är därför: Ta tid på dig och planera din träning så blir den trevligare för alla inblandade parter.

På Andrews kurs fick vi se mycket som för mig påminde om scenariot ”Hästen behöver akut till veterinären” istället för det jag skrev innan kursen att jag trodde att vi framför allt skulle få lära oss: Nämligen att sätta förnuftiga kriterier som gör så att hästen lätt lyckas utan för mycket tillfört obehag. Det är nog tyvärr lite av ett ganska allmänt kursfenomen att tränaren på kort tid vill visa för mycket och nå snabba resultat. Andrew kommenterade också själv flera gånger att han normalt skulle ta flera dagar på sig med det han visade. Till saken hör dessutom att Andrew antagligen ganska ofta har en annan publikkategori på sina kurser. Personer som behöver överbevisas att hans träningstänk verkligen kan ge resultat, samtidigt som de inte är lika känsliga inför att tillföra hästen obehag som många av oss på vår kurs glädjande nog är. Då dyker genast frågan upp om ändamålen verkligen kan helga medlen men denna diskussion avstår jag från här.

Jag är personligen inte speciellt orolig för hästarna som Andrew själv tränar. Han kommer fram till små lätta signaler relativt snabbt i processen och får sedan många, många, många repetitioner med omedelbar eftergift och kliande för kristallklara responser med lugna och trygga hästar som följd. Hästarna slutar ta egna initiativ, javisst, men den oförutsägbarhet i umgänget med människan som lätt skapar konfliktbeteenden försvinner.

Det som oroar mig betydligt mer är om alla kursdeltagare verkligen fick med sig vikten av att fokusera på att förstärka rätt rätt respons, inte att bestraffa fel. Negativ förstärkning* och positivt straff** är som jag ser det två sidor av samma mynt. Risken är alltid överhängande att det obehag man tillför blir oproportionerligt. Har man dessutom dålig tajming så att obehaget inte tas bort DIREKT när hästen ger rätt respons så är man inne på vägar som kan leda till betydligt mer problem än vad man hade innan.

Detta var som sagt en kurs som måste följas upp en hel del. Glädjande nog så har vi pratat med några av hästägarna på kursen som verkligen blivit väldigt hjälpta. Jag hoppas att få delge er deras historier lite längre fram.

Inga kommentarer: