fredag 20 mars 2009

Gammalt inlägg från den 15 mars

Snart är det dags för kursen med Andrew McLean och jag börjar bli lite nervös. Inte för hur det praktiska kring kursen ska fungera, de senaste åren har ju trots allt gett oss en viss vana på det här med kursarrangemang. Nej, min oro handlar främst om att jag som klickertränare rekommenderat Andrews träning. Inte minst läskigt är det att så många av åskådarna också är väldigt klickerska. ”Horse training the McLean way” går nämligen ut på att nyinlärning konsekvent görs med hjälp av negativ förstärkning. Positiv förstärkning kommer in först när redan inlärda responser ska upprätthållas och då framför allt i form av att smeka och klia hästen. Hur kan jag rekommendera någonting som jag själv valt bort?! Mitt svar är att jag ser mig själv som ganska pragmatisk. Jag tror inte att klickerträning kommer att få en framskjuten roll som inlärningsmetod i ridvärlden i stort, våra ridsystem bygger så starkt på tryck och eftergift. Vad jag däremot hoppas och faktiskt också tror väldigt stark på är att kunskap om inlärningsteori kommer att utgöra ett starkt inslag i ridningen i framtiden. Förmågan att successivt shejpa fram beteenden genom att sätta bra kriterier, ha god tajming och att vara medveten om vad man förstärker/bestraffar är som jag ser det en bra väg till lugna, trygga hästar som fungerar i den uppgift som vi gett dem. Jag tror att just Andrew är en person som kommer sprida detta till ett betydligt bredare lager hästmänniskor än vad de djurtränare vars träningsmetoder som ligger mig själv närmast någonsin har möjlighet att göra.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Tack Carolina och Walter för ett fint arrangemang!
God mat, bra boende, vänligt bemötande av både hundar och människor samt - inte minst - intressant innehåll, som manar till många funderingar, inte minst om taktik inför elever ... Jag är klickertränare som du, Carolin, och har klickertränat både hästar och hundar med framgång.

Gissar att du också använt klickerträning vid lastning och fått den här underbara upplevelsen av när allt skrämmande inte finns där (situationen, stressen, linor, spön,) så kan hästen ju bara stiga in, och upptäcka hur skönt och svalt det är i den där transporten (sommardag) I skuggan av dessa erfarenheter var ju Andrews uppvisning ett riktigt lågvattenmärke. På vanlig svenska och utan tränarglasögon skulle man kunna beskrva det som att man piskade hästen tills den gick in. Eller hur? Sen kan man ju kalla det negativ förstärkning om man vill, men jag tycker nog att obehaget var i kraftigaste laget, på gränsen eller likställt med djurplågeri.(Var går gränsen? I hundvärlden är misshandel fortfarande tillåtet om den kallas träning eller dressyr ...) Inget jag skulle drömma om att utsätta något djur för. I synnerhet som det finns trevligare och enklare sätt.
Förstärkning är ju förstärkning. Vi vill förstärka ett beteende (gå in i transporten). Med klickertäning (positiv förtärkning) får det ta den tid det tar, men det intressanta är ju att när det väl har lyckats så funkar det! Du behöver inte traggla mer med detta, vilket inte var fallet med Andews stackars kandidat. Hade hans teknik fungerat så hade han eller matte bara kunnat visa att hästen nu gick in utan tvekan efter att dagen innan ha vägrat totalt. Och han hade också odramatiskt kunnat visa hur det gått till. Men visst - Andrew fick ju in henne till slut, efter en mycket tråkig föreställning som jag inte orkade betrakta till slutet.
Andrew hade mycket intressant teori, och han är ju mycket kunnig som etolog och zoolog. Han är också duktig pedagog, som lyssnar och är fin med människor. Men när det gäller praktiken känner jag mig kluven, trots att han ändå sydde ihop det bra på slutet.
Tanken kvarstår ändå -
Han säger: skräm aldrig hästen, det sitter för evigt kvar i hans gärna, rädsla sitter i huvudet etc - skrämdes inte han, emellanåt?
"Träna utan konflikt" - åtminstone såg jag riktiga konflikter mellan honom och några hästar under dessa dagar.

Andrew påpekade också ofta hur viktigt det var med positiv förstäkning, och om man sa "good boy" måste man följa upp med att klia hästen i nacken. Bortsett från att han glömde det själv ganska ofta, så lyckades han utdela en riktig smocka till en häst som nafsade efter honom precis efter att han sagt "good boy". PANG!
Sånt här kan vi göra, vanliga människor och wannabees, men inte någon som åker från andra sidan jordklotet för att undervisa oss.

Några funderingar bara, fick också många bra saker i anteckningsblocket.
Ha det bäst
Kina
www.hundensforlag.se

carolina sa...

Hej Kina,

Tack för din kommentar! Så synd att jag inte hade tid att prata med dig och Moa nu när vi äntligen sågs. Jag hoppas att det kommer fler möjligheter att träffas. När jag hinner så ska jag skriva ett mer utförligt blogginlägg om just de saker som du kommenterar. Detta är en kurs som definitivt behöver följas upp! Som du säkert anat så hade jag inte arrangerat kursen om det jag såg av Andrews träning i Danmark hade sett ut så här… Det var dock synd att du missade slutet på lastningen som var ganska intressant.i sammanhanget. Nåväl, jag återkommer med mina reflektioner när skrivbordshögarna minskat något.

Klick för ditt engagemang! Vänliga hälsningar Carolina

Ann-Louise sa...

Hejsan svejsan!

Tack Kina. Då var jag inte ensam!!!!

Kramar till alla
Ann-Louise