Hinner inte skriva om lastningen i dag heller. Klockan är redan över sängdags. På förekommen anledning så tar jag dock följande igen:
Jag har FULL FÖRSTÅELSE för de som kände sig obekväma med mängden tryck under Andrews kurs MEN jag är jätteglad att många också fick med sig väldigt mycket positivt från kursen. Jag har förstått av flera samtal efter kursen att det finns hästar och ägare där ute som kommer att få en betydligt bättre tillvaro på grund av det som lärdes ut. Detta gläder mig oerhört eftersom kunskapsspridning så klart är vårt starkaste incitament till att bjuda in tränare. Kanske var jag i mina tidigare blogginlägg dessutom lite väl klentrogen när det gällde deltagarnas förmåga att se förbi det aversiva och istället ta till sig träningsprinciperna. Detta visar inte minst kommentarer i stil med ”Jag har så klart vetat att eftergifterna är viktiga, men att dela upp träningsmomenten i sååå små delar och belöna varje del har jag inte gjort tidigare. Jag måste verkligen träna på min tajming.” eller ”Jag tränade direkt med mina egna hästar när jag kom hem och de är redan lugnare och svarar bättre på hjälperna”
Vad vi upplever hänger starkt ihop med vad vi har för erfarenheter och referensramar. Om jag bara skulle arrangera hästkurser med personer där jag inte har några som helst förbehåll i det de gör så skulle det inte bli en enda kurs. Det måste dock finnas en kärna i det de lär ut som jag kan stå bakom. Sedan hoppas jag så klart att det är just detta som även deltagarna får med sig hem.
/Carolina som funderar på att döpa om företaget till Pragmatisk Hästträning ;-)
2 kommentarer:
Hej Carolina!
Det handlar väldigt mycket om etik här. Men vi måste tänka i olika nivåer.
En nivå där hästen inte arbetar speciellt mycket, har flera bekanta som mest pussar på sina hästar och matar dem med morötter -vilket är helt OK!!!
En annan där man begär att hästen ska kunna utföra rörelser när ryttaren bestämmer. Den nivån kanske inte är etiskt försvarbar för alla - men kommer man dit måste man ta ansvar för att hästen är i rätt balans, annars kommer den att ta skada.
Hästen som springer i framvikt skadar sina framben. Syns inte direkt. Att tränaren tar tag och ser till så att ekipaget kan komma i balans kan se illa ut för stunden, men ge hästen många hälsosamma år. Inte lätt att bedöma dock. För mig var Andrew en västanfläkt jämfört med en del andra, OCH helt rätt jämfört med dem som berömmer när hästarna rusar på i framvikt.
Lastningen likaså - hur många har man inte sett som håller på med både det ena och det andra. År ut och år in. Aldrig kan åka med sin häst för att det inte funkar. Här finns en klar och tydlig metod. Logisk och lätt att förstå för både häst och människa. Jag hoppas snart få rapporter från dem som kommer att prova.
/Margareta
Hej Margareta!
Vad trevligt att också få din syn på mitt försök till balansakt här på bloggen ;-) Det är helt riktigt att diskussionerna ännu så länge fokuserats väldigt mycket kring etik så här efter kursen. Viktiga frågor som jag dock snart hoppas kunna lämna för stunden för att få gå vidare till mer teknikaliteter som behöver klargöras. Jag vet t.ex. att många tyvärr missade en del i samband med lastningen. Återigen överskuggade ;-) mängden tillfört obehag i stunden för många grundprincipen med att jobba med "overshadowing" i samband med lastning. En princip som jag av egen erfarenhet vet fungerar otroligt bra för att få effektiv träning och reducera rädslereaktioner. Om man sedan väljer starka responser på signaler för fram och stopp som i Andrews fall eller om det är en nostarget som gör jobbet, är för mig mer en fråga om vad hästägaren har lättast att hantera... Har börjat att skriva en artikel om detta men ber att få återkomma när mer tid finns!
Jag håller helt med dig om att Andrews träning kan ge resultat som markant både förbättrar hästarnas fysiska och psykiska välbefinnande i det långa loppet. Som jag skrev som svar till Marias kommentar på mitt förra inlägg så skulle jag själv inte alls vara tveksam att låta Andrew jobba med mina hästar (vilket jag är med väääääldigt många hästtränare). För mig är en av de viktigaste principerna att hästens värld blir begriplig så att stressande konfliktbeteenden inte utvecklas. Sammantaget av det jag sett av Andrew tidigare så är detta precis vad han väldigt väl lyckas med.
Så långt tror jag att du och jag är ganska eniga?! Däremot reagerar jag lite på din formulering: "...begär att hästen ska kunna utföra rörelser när ryttaren bestämmer. Den nivån kanske inte är etiskt försvarbar för alla". Jag tror att ingen av de som varit kritiska mot kursen är emot att sätta beteenden under stimuluskontroll (som det ju så fint heter). Viljan att få klara responser på väl inlärda intränade signaler är nog något som snarast förenar de flesta som valde att delta på denna kurs. Detta går dock att åstakomma på flera olika sätt... Men nu håller detta på att utvecklas till en uppsats som jag inte riktigt har tid att skriva. Jag vet t.ex. att det finns de där ute som väntar på att få lite Piet-träningsinformation ;-). Vill dock tipsa om Maria Yttermyrs eminenta blogginlägg som ligger lite i linje med vår diskussion: http://cowgirlup.bloggagratis.se/.
Många hälsningar till dig och din fina häst! /Carolina
Skicka en kommentar