lördag 28 mars 2009

Sammanfattande inlägg om McLean-kursen

Jag funderar nu starkt på att ta bort mina tidigare inlägg efter kursen vi arrangerade med Andrew McLean. De var tänkta lite som svar på vad olika kursdeltagare skrev i sina bloggar om kursen och ska nog helst läsas i ljuset av detta. Ju mer jag skrev desto fler missuppfattningar verkade jag skapa så om du inte läst de tidigare inläggen så kan du hoppa över dem. Jag ska för tydlighets skull försöka återge några av mina intryck från kursen i ett enda sammanfattande inlägg istället. Detta gör jag nu i egenskap av kursarrangör. Värt att påpeka är att beskrivningen kanske skulle bli lite annorlunda om jag hade valt ett annat perspektiv att skriva utifrån, t.ex. Carolina klickertränaren eller Carolina akademikern.

Ett starkt incitament för mig att bjuda in Andrew är min övertygelse om att hästvärlden behöver större kunskap om inlärningsteori och hur man kan använda den i praktiken. Att Andrew är en mycket duktig föreläsare visste jag sedan tidigare. Hans träningssystem är dessutom unikt väl förankrat i teorin. Systemet bygger på att man koncentrerar den inledande träningen på några få grundläggande responser, att man alltid är noga med att förstärka dessa genom tydliga, vältajmade eftergifter och att man sedan successivt ”shejpar” beteendena från de första försöken till att hästen så småningom utför dem på exakt rätt sätt i princip oavsett plats och situation. Just denna förmåga att kunna dela upp träningen i små väldefinierade steg är något som många djurtränare av andra djurarter, t.ex. marina däggdjur, är väldigt skickliga på men som jag faktiskt ofta saknar inom hästträningen. Genom att hela tiden vara noga med exakt vad det är man förstärker så försvinner även risken för konfliktbeteenden på ett ytterst påtagligt sätt – Därav också kursens titel ”Training without conflict”. Jag är väldigt glad över att så många kursdeltagare verkar ha kunnat ta till sig dessa grundprinciper trots den relativt korta tid Andrew hade till sitt förfogande.

Den korta tiden som fanns för att nå resultat var som jag ser det även en stor bov till att det stundom, särskilt under dag 1, lades relativt stor press på hästarna. Något som också flera av deltagarna reagerade starkt på (Nej A-L du var långt ifrån ensam om att reagera så). Jag tror att om vi hade haft ett lite lugnare tempo så hade vissa av situationerna sett betydligt trevligare ut. Ju bättre du är på att ta bort trycket i precis rätt ögonblick desto mindre risk är det visserligen att hästen sedan likställer hela träningssituationen med obehag. Tyvärr tror jag att många, jag själv inräknad, inte har denna supertajming alla gånger och därför gör klokt i att inte gå upp i så stort tryck. Definitivt inte så mycket att hästen riskerar att skrämmas av det. Trycket fungerar även om det tillförs i form av ”irritationsmoment” i stället för reellt ”obehag”. Min uppmaning är därför att ta det i mycket mindre steg hemma än vad som ibland visades på kursen. Något som även Andrew sade sig hålla med mig om när jag ställde frågan. Tänk på att det är återupprepad FÖRSTÄRKNING som lär hästen rätt beteende. Grundprincipen bör alltid vara att skapa sådana träningssituationer som gör att det är lätt för hästen att lyckas! En häst som placeras i ny miljö OCH med en massa nya hästar OCH med konstigt låtande ljudanläggning OCH står inklämd mellan människa, vägg och eltråd OCH som dessutom har konfliktbeteenden i bagaget, har inte direkt en lätt inlärningssituation…

Skulle jag med facit i hand arrangerat kursen med detta upplägg igen – Nej, absolut inte! För mig är det ytterst viktigt att ALLA på kursen tycker att det som sker där är etiskt försvarbart. Vill man förkasta träningsmetoden så är det helt OK men har man inte en chans att bedöma själva metoden för att den överskuggas av upplevda obehag så känns det inte bra i min maggrop i alla fall. Hela syftet med kursen är ju att förmedla principer som kan HJÄLPA hästarna till en mer harmonisk vardag. Mindre innehåll, mer förberedelser tillsammans med deltagarna innan kursen eller mer tid tror jag dock hade gett ett lugnare träningstempo och varit väldigt mycket bättre.

Kan jag tänka mig att fortsätta samarbetet med Andrew och hans AEBC om möjlighet finns – Håll i er nu – Ja, absolut! Redan den här kursen gav flera goda resultat och solskenshistorier. Lugnare hästar som bättre klarar av sin tillvaro hemma hos sina människor. Med risk för att verkligen sätta mitt förtroende som klickertränare på spel så anser jag att Andrew har betydligt bättre förutsättningar att sprida inlärningsteori till hästvärlden än vad de djurtränare vars träningsmetoder som ligger mig själv närmast någonsin har möjlighet att göra. Något som jag tror i det långa loppet är till gagn för alla oss som jobbar för att införa ett mer ”operant tänk” i hästträningen. Vem vet kanske detta till och med kan vara en inkörsport för några att hitta till mer ”extrema former” av träning som t.ex. klickerträning ;-). Jag kommer säkerligen alltid att vara betydligt mindre tolerant för tillförd mängd tryck i träningssituationerna än vad Andrew är och han kommer alltid att tycka att den mängd egna initiativ hos hästarna jag använder i träningssituationen är högst olämplig. Om det ska gå att diskutera djurträning på ett relevant sätt och därigenom kunna ta hästträningen till nästa nivå så tror jag trots allt att vi behöver en gemensam teoretisk grund att stå på. Därför välkomnar jag verkligen hästtränare som Andrew!

5 kommentarer:

Anonym sa...

Av det Du skrivit här i bloggen tycker jag mig uppfatta att Du själv är mycket noggrann, mjuk och empatisk i Ditt umgänge med hästar.

Det känns att Du går i försvarsställning i samband med den där kursen, jag var ju inte där så jag kan egentligen inte uttala mig om någonting, men - ska man behöva ta 100% ansvar för vad en ANNAN människa gör? Till viss del, OK, men inte helt, anser jag. Det vore omöjligt!

Däremot håller jag fullt med Dig i funderingarna kring att ta fram frågor, även kritiska sådana, UNDER kursen! Jag tycker att det är viktigt att man kan ventilera ALLT medan det händer, ja strax efteråt menar jag då, annars blir det ju för avhugget... Min egen (fram till för ca 10 år sedan) erfarenhet av att arrangera kurser och clinics säger mig att folk i största allmänhet drar sig för att komma med funderingar som är eller kan uppfattas som kritiska. Det är kursledarens uppgift att locka fram detta,och att se till att diskussionerna håller "högt i tak"... Lycka till med framtida kurser! Ulla-Britt Block-Bengtsson

Jana sa...

Heter det "förstärkning" när man "tar bort trycket"??
Men det verkar i alla fall vara bra att det finns folk som berättar för andra hur inlärning fungerar även hos hästar. Om man sedan vill att alla ska se någon framgång med sina hästar redan på kursen eller om man vågar lita på deltagarna att de jobbar vidare hemma för att se resultat ligger väl i instruktörens tycke...

carolina sa...

Tack Ulla-Britt för de vänliga orden! Jag håller med dig om att det finns en gräns för hur mycket ansvar för andra man bör ta. I detta fall är detdock lite speciellt eftersom jag verkligen rekommenderat Andrew innan kursen och fortfarande gör till de personer som jag tror kan ha nytta av hans undervisning. Vi har också satt lite ära i att bara arrangera kurser med tränare som vi har egen erfarenhet av och som vi tycker har något intressant att tillföra. En lärdom för mig att dra från den här kursen är att jag kan förbättra min förmåga att identifiera rätt målgrupp för rätt kurs.

carolina sa...

Hej Jana!
Så roligt att du hittat hit trots att det varit väldigt ”oklickigt” här på bloggen på ett tag.

Många av begreppen inom inlärningspsykologin kan verkligen upplevas som ganska ”kliniska”. Förstärkning innebär helt enkelt att sannolikheten för upprepning av beteendet ökar. Detta kan ske antingen genom att något trevligt tillförs som konsekvens av beteendet (positiv förstärkning) eller att något otrevligt upphör som t.ex. ett tryck (negativ förstärkning).

Ja det här med pedagogik och kursförväntningar är verkligen ett kapitel för sig

Jana sa...

Ah, just det. Sov nog redan när jag skrev kommentaren... ;-)